Om någon säger systrarna Graaf till mig så tänker jag direkt på två storbystade blondiner som försöker vara fortsatta kändisar trots att de knappt är C-kändisar längre. De verkar dumma, blåsta och helt ointressanta. Känner jag dom? Nej. Det är enbart tolkningar och fördomar.
Av någon anledning tilltalade Magdalena Graafs boks titel mig “Det ska bli ett sant nöje att döda dig” så jag började lyssna på den i ljudboksform. Det är Magdalena själv som läser.
Kapitel 1 var intressant, hon fångade mig. Kapitel 2 – 7 lyssnade jag på när jag lagt mig igår.
Under dessa två timmar som dessa sex kapitel vara hade jag en stor, stor klump i magen. Det vred sig i magen. Ibland kröp jag ihop i fosterställning och knuten blev värre och större – det smärtade, tårarna rann mer ofta än sällan. Varje längre paus hon tog tänkte jag: Nu, nu får det sluta. Varje gång jag tänkte dem tankarna fortsatte Magdalena med: Och värre blev det. flera gånger var jag på väg att stänga av för att jag inte orkade mer, men det fängslade mig.
Det som fick mitt hjärta att vridas om och bli minimalt var vid en viss scen, inte den värsta, inte den grövsta och inte den hemskaste – men för mig den mest känslosamma. Magdalena vaknar på morgonen av att hon känner metall mot huvudet, hon tittar upp och tittar rakt in i pistolens mynning. Hon säger något i stil med: Såja älskling, ge den till mamma.
Hennes 1-åriga son har hittat Jormas pistol som var laddad!! Och han ville visa mamma den…
Jag var tvungen att stänga av den för att kunna sova. Jag kröp ihop med en enorm klump i magen och ett illamående. Inte ens när jag läste böckerna om pojken som kallades Det kände jag såhär.
Magdalena läser boken fantastiskt bra.
Jag är överväldigad. Äcklad. Imponerad. Avundsjuk. Inte avundsjuk för vad de går igenom – avundsjuk för den styrka denna kvinna måste besitta.
Alla borde lyssna på den boken. Jag ser Magsalena med andra ögon. Hon är inte längre en blåst blondin. Hon är en otrolig kvinna som lyckats komma tillbaka efter vad denna man utsatt henne för.
Jag har inte ens lyssnat på halva boken, och även idag – dagen efter har jag en klump i magen.
Lyssna på den!